Det är faktiskt samma vattenmolekyl vi talar om hela tiden. Samma kemiska formel – H2O – en förening mellan väte (hydrogen) och syre (oxygen). Det är vattnets egenskaper som gör att vi ger det olika benämningar.
Utöver rent vatten (vattenmolekyler) kan vatten innehålla en lång rad olika ämnen som kan förändra dess egenskaper och användbarhet. En mycket liten tillsats av ett enda ämne kan påverka och helt förändra vattnets karaktär.
Vatten är det bästa lösningsmedel som finns. Det är givetvis en fördel men innebär samtidigt stora risker. Vatten löser nämligen upp nästan allt det kommer i kontakt med och kan alltså snabbt bli förorenat.
Vi vet att också människokroppen till största delen består av vatten, mannen till ca 60% och kvinnan till ca 50%. Som exempel kan också nämnas att vattenhalten i t ex en melon är hela 98%. Inte ens de stora världshaven innehåller så mycket vatten!
Vattenbehovet
En människa kan möjligen leva helt utan vatten i 6-10 dygn, om förhållandena i övrigt är gynnsamma.
Alla livsmedel utom matoljor innehåller vatten. Mest vatten finns i grönsaker, frukt, potatis och rotfrukter, ofta mer än 90% av vikten. Knäckebröd, mjöl och ris innehåller bara 10-15% vatten. Även kött och fisk innehåller vatten – men (precis som hos människan!) mindre ju fetare produkten är – från ca 70% i magert kött till ca 40% i bacon. Dessa livsmedel ger oss ungefär hälften av vår vattenbehov.
Vi bör alltså dricka för att fylla vårt dagliga behov av vatten – minst en liter per dag!
Det är ingalunda likgiltigt vilka drycker vi väljer. Alla, utom rent vatten, innehåller nämligen energi.
En del drycker – främst mjölk – innehåller dessutom värdefulla näringsämnen och bör därför ingå i den dagliga födan – inte för att täcka vätskebehovet men väl näringsbehovet.
Saft, juice, läsk och andra sötade drycker innehåller mycket energi (kalorier), men inga nyttiga näringsämnen och ger ett omärkligt kaloriöverskott, som på sikt kan leda till övervikt. Juice innehåller t.ex. lika mycket socker som vanlig saft. Personer som behöver dricka mycket skall alltså inte välja juice som törstsläckare.
Vanligt vatten är drycken med stort D!
Ett glas kallt, rent vatten på morgonen sätter fart på magen och minskar risken för förstoppning. Rent vatten som bordsdryck bidrar till sundare matvanor och behagligare mättnadskänsla. Rikligt med vatten mellan måltiderna minskar risken för njursten.
Drick rent vatten, drick rikligt med osmosvatten och må väl!
Vad är osmos och omvänd osmos?
Osmos* (av grekiskans osmos = tryck, stöt) är förmågan hos vätskor och däri lösta ämnen att genomtränga ett membran.
Osmos är strävan hos en vätska att åstadkomma samma koncentration på båda sidor av ett membran (tunn, elastisk mellanvägg, hinna, hud).
Membranet är genomträngligt för ett ämne men ej för ett annat(semipermeabelt/halvgenomsläppligt) och kan användas för att skilja olika ämnen åt.
Osmos har stor betydelse i levande organismer, där cellväggarna bildar membranet genom vilket näringsämnen och ämnesomsättningsprodukter transporteras.
I naturen renas och transporteras vatten genom osmos, t.ex. hos människan eller växterna. Växternas upptagning av vatten ur marken, och delvis även vattentransporten mellan cellerna, sker genom osmos, eftersom cellplasmans ytskikt är ett halvgenomsläppligt membran.
Hög halt av osmotiskt verksamma ämnen (t.ex. socker och salter), dvs. högt osmotiskt tryck i cellerna, innebär förmåga att vid avtagande vattenmängd utöva stark vattensugning gentemot omgivningen och skydda mot uttorkning.
Ökenväxter har högt osmotiskt tryck (upptill 100 bar eller mer).
Vattenlevande organismer har vanligen 2-30 bar.
Omvänd osmos (förkortas RO efter engelskans Reverse Osmosis) innebär att man med teknikens hjälp utnyttja osmos. Genom att höja trycket hos den ”förorenade” vätskan, tvingas vattnet genom ett syntetiskt, halvgenomsläppligt membran, som i stort sett bara släpper igenom vattenmolekylerna/rent vatten = osmosvatten.
Rening med omvänd osmos
Omvänd osmos är en ny, avancerad spetsteknik som avskiljer de allra minsta partiklarna: molekyler och joner. Omvänd osmos kompletterar konventionell teknik och tar vid där de konventionella metoderna inte längre är effektiva.
Med konventionell reningsteknik avskiljer man en del föroreningar. Vid omvänd osmos avskiljer man och tar hand om en andel rent vatten och lämnar kvar alla föroreningar.
Vatten från ett vattenverk är utmärkt som råvatten/matarvatten vid omvänd osmos för att producera rent vatten av allra bästa kvalitet – dricksvatten.
Kan man dricka osmosvatten?
Vanligt vatten är drycken med stort D.
Det bästa vatten man kan få idag är osmosvatten. Drick rikligt med rent vatten, dvs. osmosvatten och må väl!
Cellplasmans vattenhalt balanseras genom osmosen, dvs. vattentransporten genom cellväggen/membranet. Vid underskott/förlust av vatten, ökar koncentrationen inuti cellen och därmed det osmotiska trycket samt vattensugningen. Omvänt, när en cell omges av saltvatten, är det osmotiska trycket högre utanför cellen, vilket medför att cellen dehydratiseras/avvattnas, dvs. den torkar ur och dör. Därför kan man inte kan släcka törsten med saltvatten.
Osmos utnyttjas också vid konservering med socker i t ex sylt och marmelad. Sockerlösning har mycket högt osmotiskt tryck (~60 bar), dehydrerar effektivt och avdödar därigenom mikroorganismer. Påståendet att kroppens celler sprängs, att inre blödningar uppstår, etc. när man dricker osmosvatten, är i tvär motsats till verkligheten, är rena irrläror och saknar all vetenskaplig grund.
Dricksvatten
Dricksvattnets kvalitet varierar inom mycket vida gränser. Källvatten måste förpackas i glasflaskor för att vattnet skall förbli drickbart. Samma vatten skulle t ex inte kunna levereras från vattenverket i ledningsnät, eftersom vattnet skulle angripa och korrodera (dvs. fräta på) ledningsmaterialet.
Korrosionsprodukterna skulle då transporteras vidare och finnas kvar i vattnet. Vid reningsverken försöker man anpassa vattenkvaliteten så att vattnet skall påverkas och förändras så lite som möjligt och kunna behålla samma kvalitet fram till konsumenterna.
Gränsvärden för dricksvattnet
Gränsvärdena är satta för att ledningarna skall bevaras och för att inte vattnet skall påverkas under distributionen. Absolut inte för människans eller konsumentens bästa!
Kranvatten från vattenverk
Vattnet utsätts för påverkan under transporten i vattenledningarna. I många städer är ledningarna anlagda på 1800-talet och innehåller mer eller mindre hälsosamma material:
- Gjutjärn med bly och lin i skarvarna
- Segjärn, invändigt isolerade med asfalt (50- och 60-talet)
- Cementfodrade rör
- Skarvar tätade med asfalt
- Gummipackningar
- Betong (större dimensioner)
- Asbestcement - det finns en eller annan meter i varje svensk kommun
- PUR (polyuretan)
- Glasfiberarmerad polyester
- PVC
- Polyeten
- Servisledningar av koppar, galvade eller polyeten
- Galvade ledningar i fastigheter (äldre)
- Blyrör i installationer fram till 1950-talet
- Koppar och mässing i kranar och kopplingar
- Packningsmaterial (rödfärgad asbest)
Den ojämförligt största påverkan sker i
- Husets egna ledningar pga. flera olika material kommer i kontakt med vattnet
- Temperaturförhöjning (ökad reaktionshastighet)
- Lång uppehållstid
- Överströmning av varmvatten/fjärrvärmevatten
Konsten att använda vatten
Alla borde lära sig använda vatten på rätt sätt:
- Använd alltid färskt, kallt vatten (”kallvatten”) till all matlagning, kaffe, te, välling...
- Spola ur kranarna på morgonen så att vattnet får en låg och jämn temperatur – det tar minst 10-20 sekunder, ibland flera minuter!
- Spola extra länge efter en längre tids bortavaro
- Dricksvatten smakar bäst vid ca 12 ºC
- Dricksvatten skall förvaras i slutna kärl, gärna av glas, inte i dricksglas och absolut inte i plastflaskor
- Kylskåpskallt vatten eller vatten med iskuber har för låg temperatur för att vara njutbart. Smaklökarna förlamas, smak och lukt maskeras, svalget kyls ner, och man kan inte dricka tillräckligt!
- I vatten med för låg temperatur ökar lösligheten av lättflyktiga ämnen och minskar vattnets lukt
- En citronskiva – eller citron/askorbinsyra – tar bort klor i vattnet och ger god smak
- Vatten får inte kokas – vid längre kokning försvinner alla gaser som gör att vattnet smakar gott
- Ge ALDRIG barn välling gjord på ljummet vatten direkt från kranen, vilket ibland anges på förpackningen!
- Tanken i t ex kaffeautomater måste tappas ur så att kaffet bryggs på färskt vatten. På måndag morgon är den första koppen rena ”rävgiftet”. Ställ dig sist i kön...
- Gult, orangefärgat, eller brunt vatten beror på rost i ledningarna
- Svarta eller lilafärgade beläggningar beror på utfällning av mangan
- Mjölkaktigt vatten beror på att luft frigörs i vattnet
- En hinna eller beläggning på vattenytan kan bero på små luftblåsor. De hålls kvar av vattnets ytspänning och bär upp flockar av järn, aluminium, koppar, zink och partiklar (damm) från luften
- Koppar i varmvattnet kan färga håret grönt
- Rosafärgning av vita kakelfogar beror på avfärgning från packningsmaterialet
- Vattna alltid blommor med rumstempererat vatten
- Byt regelbundet vatten i akvarier (högst 30 % per vecka)
- Överdosera inte disk- och tvättmedel, följ rekommendationen på paketet
- Hål i tvättade plagg beror på att tvättmedel samlats i ett veck och blivit frätande pga för hög koncentration eller på tvättmaskinen. Mycket sällan beror detta på vattnet
- Filter och s k renare renar vattnet genom att skilja av och filtrera bort föroreningar. Det innebär att filtret har en förutbestämd och begränsad livslängd
Drick vatten, osmosvatten, och må väl!
Mineralvatten – ingen törstsläckare
Mineralvatten har vanligen högre salthalt än kranvatten. Med avseende på osmotiskt tryck är mineralvatten mera likt saltvatten än dricksvatten, destillerat vatten eller osmosvatten. Mineralvatten ökar törsten, torkar ut cellerna, minskar näringsupptaget och kroppens förmåga att transportera bort slaggprodukter mm.
Jordens vattentillgångar
Allt vatten på jorden, dvs. jordens hela vattenvolym, har beräknats till 1,6 zl (zetta liter) dvs. 1,6 x 1021 liter. Fördelar man vattnet runt jordklotet (jordens diameter = 12.700 km) i ett jämnt skikt, blir vattendjupet:
- Hav och oceaner: 2.700 m (medelhavsdjupet)
- Polaris och glaciärer: 53 m
- Sötvatten endast: 2,28 m, därav markfukt och grundvatten 0,78 m
- Sjöar och vattendrag: 1,48 m
- Vattenånga och moln. 2,7 cm
Om alla människor på jorden (6 miljarder) förbrukar 200 liter per person och dygn, omsätts 0,75 mm vatten på ett år!
Vattnets ständiga kretslopp
Allt vatten är samma vatten från tidernas begynnelse. Det bara finns där! Det försvinner inte utan cirkulerar i ett ständigt kretslopp. Avdunstningen från världshaven bildar moln, som i sin tur bildar nederbörd som sedan faller ned över landområdena, filtreras in i grundvattnet eller rinner upp i källor och vattendrag för vidare transport ut till havet osv. Nytt vatten kan bildas men mängden är försumbar jämfört med allt vatten på jorden.
I Sverige regnar det minst 500 mm/år. Det gör att sötvattnet i moln, sjöar och vattendrag omsätts mycket snabbt. Vattnet cirkulerar på bara några månader. Därför kan vi enkelt och mycket snabbt påverka det vatten som vi är så beroende av. Hur snabbt beror på hur stora mängder av olika ämnen som tillförs vid varje tillfälle.
Den romerske kejsaren Nero
Vi tänker oss att Nero en morgon för nästan 2.000 år sedan uträttade sitt naturbehov (1 dl) i Medelhavet. Vätskan avdunstade, föll ned som regn och transporterades tillbaka till oceanerna. Idag har molekylerna fördelats jämnt i allt vatten på jorden. Det betyder att när du nu tappar upp ett glas vatten, får du 300 molekyler från Nero i ditt glas (enbart från denna morgon).
Vattenanalys
De bästa och känsligaste analysmetoderna för vatten har den lägsta mätbara nivån pikogram/l (piko = 10-12). Dessa mängder är i och för sig mycket mindre – flera tusendelar bättre – än vid analys av andra ämnen, exempelvis livsmedel, där så mycket stör, maskerar och omöjliggör analys av mikromängder. Att på en så extremt låg nivå kunna bestämma vattnets innehåll beror på att det vid kemisk analys är relativt lätt att genom olika ”knep” föra bort vattnet och därefter analysera innehållet, ofta mycket små mängder av enskilda ämnen.
Till exempel: Anta att en (1) nanogram (nano = 10-9) är lika med 1 mm. Då motsvarar 1 liter vatten (1 kg) ett avstånd på 1 miljon (106) km eller 25 varv runt jorden. Med andra ord kan man efter 25 varv runt jorden stanna upp och på en enda mm identifiera tusentals olika ämnen...
Inget, ingenting eller noll existerar inte!
Alla ämnen som vattnet varit i kontakt med kommer alltid att finnas i och sätta sin prägel på vattnet. Frågan är bara hur mycket eller egentligen hur liten mängd av varje substans det handlar om.
Även om man anger mindre än den minsta bestämbara mängden, uppgår det som finns i vattnet till miljontals och åter miljontals molekyler. Det är omöjligt att ange värde noll för något ämne. Man kan bara ange mindre än (<) den med analys bestämbara minsta mängden.
Gränsvärden och normer
Normen för ägg som acceptabelt födoämne för människan anger att koncentrationen av PCB skall vara lägre än 1 mg/kg. I stället för ett ägg på 50 g med 0,9 mg PCB per kg, kan man dricka 2,5 l vatten om dagen i 50 års tid med PCB-koncentrationen 1 ng/l. Denna koncentration är lägre än analyskänsligheten för enbart PCB. Vidare är denna koncentration möjlig om man räknar med alla systerföreningar till PCB, såsom aldrin, dieldrin, DDT, DDE osv. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att PCB i ägg anses ofarligt – inte förorsakar cancer – medan samma ämne i ofantligt mycket mindre koncentration i dricksvatten skulle vara det!
Allmänt gäller att varje ämne, hur giftigt det än är, kan tillåtas i miljön och i dricksvattnet, om bara koncentrationen är tillräckligt låg. Ämnen som i rätt (och låg) koncentration är nyttiga – t.ex. mediciner – kan vara livsfarliga gifter i högre koncentrationer. Vi borde alltså diskutera farliga mängder och riktiga doser istället för giftiga ämnen.
Med dagens analysteknik kan man analysera oerhört små mängder av enstaka kemikalier i vatten. Man kan påvisa alla ämnen, som hanteras utmed och inom vattentäktens nederbördsområde: alla de ämnen som kommer ifrån material som dricksvattnet har varit i kontakt med, t ex rörmaterial (ledningar, kranar, kopplingar, packningar, mm). Förekomsten av dessa ämnen kommer alltid att kunna påvisas i vattnet − det är endast en fråga om när och hur man tar vattenprover och hur man analyserar, dvs. letar efter ämnet.